Träden blommar i rimfrost
Träden blommar i rimfrost.
Björkarnas grenar darrar under dropparna.
Inga blad är vackrare än frusen dagg.
Och på rutan emot skogen
slår en blomma ut i natt,
strålformad, färdig redan,
utan att nås av vinden, utan att ligga i jorden,
utan att vissna och dö.
Å, hur skall jag orka våren,
då vintern ger mig värme nog.
Frusen är marken.
Snön ligger bländvit,
men inunder tunna huden
kan jag känna
jordens hjärta slå.
Fra diktet «Vid havet»
Ebba Lindquist (1908 – 1995)
—-
Nå er det ikke så lenge til første søndag i advent og førjulstiden. Det gleder jeg meg til. Jeg ser frem til adventstiden, til juleforberedelsene og til den koselige førjulsstemningen.
Desember er også en fin måned ute i naturen. Solen står lavt på himmelen. Dagene er korte, og det blir tidlig mørkt.
Hvis vi er heldige får vi julesnø, men som oftest er det barfrost eller mildvær i desember. Det er så vakkert på barfrostdager, når alt skinner som om det var av sølv.
Dagens dikt handler om frost og vinter. Om at vinteren er vakker selv om den er kald, og om at vinteren også kan gi varme. Verset inngår i et større dikt « Vid havet» og er skrevet av svenske Ebba Lindquist (1908 – 1995). Hentet fra diktsamlingen «Labyrint» fra 1949.
